.

Min mor föreslog att jag skulle skriva om mål och drömmar och framtidsplaner ikväll i bloggen, bloggtorka råder nämligen... Så jag ger det ett försök.

Jag har inga direkta mål, jag har mest drömmar.
  En av drömmarna är att bli mer säker på mej själv, att börja lita på mej själv mer, börja våga mer på egen hand och att inte behöva vara bunden till någon för att känna att jag är tillräcklig. Det sistnämna trodde jag för några veckor sedan var en omöjlighet men det är det inte, för varje dag som går så känner jag att jag är en egen individ som klarar sig alldeles utmärkt på egen hand (det betyder dessvärre inte att jag inte vill ha någon, för det vill jag), för några veckor sedan skrämdes jag av tanken att vara helt själv men i nuläget kunde jag inte trivas bättre, jag behöver få vara Made fullt ut nu. 
 En annan dröm jag har är att få minst VG i alla ämnen jag läser i skolan för tillfället (dvs. historia, naturkunskap, scenisk gestaltning, idrott, estetisk orientering och  matte) Det VET jag att jag kommer misslyckas med eftersom vi återigen skall börja ha Johan som mattelärare. Visst skulle jag kunna gå ut med G (eller nej nu ljög jag) i alla ämnen nu i sommar men då vet jag att mitt bekräftelsebehov också skulle vara påfrestande omättat, och min skolmotivation skulle sjunka något enormt... eftersom att jag fick mitt första G för årskurs 1 nu i veckan (obefogat var det dessutom, när jag pluggat som en idiot de senaste veckorna) och kännt mej likgilltig som fuck sedan dess.
  Det där var mina två främsta drömmar men jag har även en tredje stor (som alla som känner mej redan vet om) och den är att bli nöjd med hur jag ser ut. Jag försöker träna tre gånger i veckan nu och äter så mycket GI-vänlig föda som möjligt, hittils har jag förlorat 4 kilo på 6 veckor. Men känner inte att jag borde skriva så mycket mer om det efter min skolsyrras utbristanden igår och efter vad många i min omgivning antytt på.

Framtidsplaner då?

Framtidsplan är ett sådan stort och avgörande ord i mina öron, och det passar inte alls in i mitt lilla liv.
Men saker utöver det vanliga som händer inom en relativt snar framtid är förståss att jag flyttar. Pappa flyttar i slutet av Mars och mamma i slutet av April. Påfrestande? Ja, även om ingen av dem flyttar långt. Men det är just det här momentet att återigen ryckas upp ur jorden med rötterna och allt... Jag kan förvisso inte påstå att jag känner något speciellt för mammas nuvarande lya eftersom de första månaderna där förstördes ganska rejält, men pappas lägenhet kan jag helhjärtat påstå att det kommer göra ont att skiljas från (även om han till min stora lycka kommer bo kvar i samma område). Så mycket har hänt i den här älskade takvåningen, tårar har spillts.. inte minst över förlorade kärlekar utan också över tillbaka hittade kärlekar. "Fester" har annordnats, franska ballkongen utnyttjats och här har jag faktiskt flera av de mest betydelsefulla minnena ifrån. Det är aldrig kul att skiljas från sådanna platser..

Ett abrupt slut men det är så det brukar gå till? 
Godnatt