Tänk dej för
Det spelar verkligen ingen roll hur många kilon jag tappar, hur blondt jag färgar mitt hår eller hur långa jag låter mina naglar bli.
I slutänden är det inte utsidan som behöver förändras. I slutänden är det insidan. Och när jag gråtit klart så lovar jag ett det kommer ske. Så snart jag smält detta så är jag tillbaka på banan, men så länge - låt mej göra ont.
Och jag har en plan
Jag tycker det låter lite fel enligt mig men det är inte utseendet som räknas någon stans ju. Men måste man förändras alla gånger? Jag menar det är väll den saken som värkligen är svår att förändra? Jag har enligt minna kompisar inte förändrats ett dug. Även om vi inte ahr träffats på nästan två år. Men jag själv tycker att jag är en helt annan person som inte längre vet vem han är... Ja jag är rätt sorglig xD
Men jag känner att det är värkligen inte utsidan som ska värderas på en person det är personen i sig själv... Men om du själv inte trivs med vem du är då kanske du ska ändra dig men det är inte egenterligen inte hur andra ska se på dig.
Men du för gärna tycka att jag är helt jävla dum i huvudet. Men det är så att jag funderade att "Nu är jag körd... Jag har hamnat i mörkret där ingen kan se mig som den glada person jag är...". Men det var inte som jag hade sett det i värkligheten... Jag vill inte komma här ifrån längre. Jag känner mig hemma blad alla dessa personer och jag kan nästan tacka han som gjorde att jag hammna här. Han som var min bästa vän men som till slut visa sig vara den hämskaste varelse jag någon sin har träffat. För de Vänskaps regler jag följde var falska rakt igenom. Jag var riktigt nära på att bli som han men jag fick reda på det här innan det. Men jag tacka honom för det här. Jag kan se månen och stjärnorna mycket klarare här bakom fassaden byggd av värkligheten än i det bländande ljuset där han hade byggt en falsk värklighet.
Det var bara en tanke från mig om du har några invändningar så säg gärna det. Jag är idel öra på Helgon.net Faded_Angel.